När länsförbundet startade 1946 var resurserna små. Budgeten uppgick till knappt 7 000 kronor och organisationen bestod i praktiken av en enda årsarvoderad person som ansvarade för både sekreterarskap och kassörsuppdrag.
Två decennier senare såg det annorlunda ut. Budgeten hade ökat till närmare 29 000 kronor och en sekreterare anställdes på heltid – med kontoret förlagt till den egna bostaden. Det var ett tecken på att verksamheten vuxit, både i omfattning och betydelse.
Åren 1967–1969 byggdes kurs- och konferensverksamheten ut och utbildningar anordnades för både kommunanställda och förtroendevalda i hela länet. Samtidigt ökade även aktiviteten inom det som vi idag kallar påverkansarbete då förbundet alltmer fungerade som en samlande kraft i viktiga frågor för länets utveckling. I protokollen för perioden 1946–69 hittar vi bland andra följande aktiviteter:
- Uppvaktning hos statliga myndigheter om statsbidrag till vatten och avlopp
- Framställningar för att utöka kommunernas byggnadskvoter
- Tillsättning av en tremannakommitté för utredning samt uppvaktning om Ostkustbanans framdragning från Härnösand till Haparanda
Specialförbund
Eftersom behovet av interkommunalt samarbete inom länet var stort, uppstod olika specialförbund på länsplanet, exempelvis:
- Norrbottens Fattigvård- och Barnavårdsförbund
- Norrbottens Hälsovårdsförbund
- Norrbottens Nykterhetsvårdförbund
- Norrbottens Brandförsvarsförbund
Detta livliga förbundsbildande hade givetvis nackdelar. Om varje kommunal verksamhetsområde förutsatte ett eget länsförbund och därutöver ett riksförbund, skulle det ur kommunernas synpunkt bli kostsamt och dessutom splittra de kommunala resurserna.
I juli 1967 rekommenderas medlemskommunerna att lämna specialförbunden och samtliga kommuner som då var medlemmar i länsavdelningen följde rekommendationen.
Häng med på vår resa
Genom att lyfta viktiga milstolpar, människor och avgörande beslut vill vi visa hur samverkan bidragit till att forma det Norrbotten vi känner idag.
Dela:
